Landskapsplanen för Fjällappland

Miljöministeriet fastställde regionplanen för Fjällappland den 23 juni 2010. Planen har kungjorts träda i kraft den 9 augusti 2010.

Till Fjällapplands landskapsplanområde (ekonomiska region) hör Enontekis, Kittilä, Kolari och Muonio. Verkningsområdet är förutom Fjällappland även hela landskapet Lappland samt närområdena i Norge, Sverige och Ryssland.

Planen innehåller bestämmelser som gäller hela planområdet om bl.a. värnandet om landskapet, planeringen av strandområdena, områden med risk för översvämning, ras och laviner samt tryggandet av de områdesanvändningsrelaterade förutsättningarna för renskötsel och naturnäringar. Trots att landskapsplanen innehåller begränsningar av markanvändningen är den framför allt ett utvecklingsredskap. Planen innehåller exempelvis många slags utvecklingszoner. Norrskensvägen är en internationell trafikkorridor, och den internationellt betydelsefulla Ishavsbanan, liksom även en järnvägsförbindelse till Levi som stöd för turismen, är förbindelser som bör utredas för utveckling av järnvägstrafiken. Dessutom innehåller planen utvecklingsområden för turism och rekreation samt utvecklingsområden för landsbygden. För detta ändamål har man strävat efter att välja ut områden som har de bästa naturliga förutsättningarna på basis av den nuvarande verksamheten, kvaliteten på miljön eller det trafikmässiga läget.

Det centrala nätet i landskapsplanen utgörs av huvudtätorterna i Enontekis, Kittilä, Kolari och Muonio, turismcentren Levi, Ylläs och Olos samt 18 centralbyar på landsbygden och Kilpisjärvi, som fått beteckningen område för centrumfunktioner och centralby. Till de största förändringarna i områdesstrukturen jämfört med situationen i nuläget hör den kraftiga tillväxten av turismcentren, uppkomsten av omfattande gruvverksamhet, tillväxten av kommuncentrumen i Kittilä och Kolari, tillväxten av gränshandelsbyn i Kilpisjärvi och förbättringen av trafikförbindelserna.

Finlands största turismkoncentration Levi-Ylläs-Olos-Pallas-Hetta har märkts ut som ett sammanhängande område med turistattraktioner, ett utvecklingsområde för turism och rekreation, och målet är att intensifiera samarbetet. De stora turismcentren jämte deras närområden utgör en mycket betydelsefull utvecklingszon också på landsomfattande nivå, och effekten av denna utvecklingszon återspeglas i den ekonomiska regionen och hela landskapet.

De skyddsområden som har anvisats i planen stämmer överens med den nuvarande situationen. Landsbygdsområdena utanför dessa består huvudsakligen av jord- och skogsbruksdominerade områden och i de norra delarna av Enontekis av områden där naturhushållning och renskötsel dominerar. Som ett resultat av skogsarbetsgruppens arbete har man i närheten av turismcentren Levi och Ylläs förutom rekreationsområden även anvisat jord- och skogsbruksdominerade områden, inom vilka det finns särskilt behov av att styra friluftslivet, och ett område som domineras av jordbruk, turism och renskötsel intill nationalparken i norra delen av Muonio.

 
Gruvverksamheten och -industrin ger upphov till många beteckningar i landskapsplanen. Planen innehåller gruvområdena i Suurikuusikko, Hannukainen, Rautuvaara, Taporova, Kalkkikangas och Mannakorpi. Dessutom har industriområdet i Äkäsjokisuu märkts ut med en objektbeteckning. För att stödja utvecklingen av gruvverksamheten har man anvisat vägförbindelser från Äkäsjokisuu eller Palosaajo till Sverige samt en fortsättning på järnvägen till Hannukainenområdet och alternativa banlinjer till Sverige. Som stöd för turismen föreslås järnvägen till Kolari fortsätta till Ylläs.

I förslaget till landskapsplan föreslås några nya allmänna vägförbindelser och några som måste förbättras betydligt. Sträckan Nunnanen-Lisma har märkts ut med beteckningen för utvecklingsprinciper som en förbindelse som ska utredas för att utveckla väg-/snöskotertrafiken. Planen innehåller också de viktigaste regionala frilufts- och snöskoterlederna.

Värdefulla åsområden eller andra geologiska formationer har märkts ut på planen, och fjäll- och bergsområden som lämpar sig för vindkraft har anvisats. Testning av och forskning i kylteknik är en växande bransch, och områden för detta ändamål har reserverats i Kittilä, Muonio och Enontekis.

Kulturmiljöer av åtminstone regionalt värde har märkts ut på planen utifrån de landsomfattande förteckningarna och projektet Lapin kulttuuriympäristöt tutuksi (Lär känna Lapplands kulturmiljöer). Den samiska kulturen har fått egna specialbeteckningar. Planen innehåller även samernas hembygdsområde samt bestämmelser som anknyter till detta och som informerar om den befintliga lagstiftningen.